Den goda faddern

Enligt en gammal sed inom kyrkan är faddern eller gudföräldern en person med livserfarenhet som kan vara ett stöd och en förebild för den oerfarna. Högtidligt formulerat är fadderns uppgift att tillsammans med föräldrarna ansvara för det lilla barnets kristna fostran. I praktiken betyder det att tillsammans med barnet gå in i ett liv där man är öppen för det heliga.

Vid dopet välsignar faddrarna barnet tillsammans med prästen och föräldrarna. Konfirmationen som äger rum cirka femton år senare är en bekräftelse av dopet.

En gåva långt viktigare än presenter är att finnas med i sitt gudbarns vardag och fest. I krissituationer är en utomstående vuxen person en värdefull tillgång för barnet. Också i fall där ett samspel inte uppstår, kan man minnas sitt gudbarn med brev, goda tankar och böner.

Faddern är medlem i kyrkan

Av barnets faddrar bör åtminstone två vara konfirmerade medlemmar av den evangelisk lutherska kyrkan. Därtill kan barnet också ha andra faddrar från religiösa samfund som godkänner barndop.

Personer som inte tillhör något kristet samfund kan inte antecknas som barnets formella faddrar. Inget hindrar dock att en sådan person kan ha en viktig funktion som en nära vuxen i barnets liv.

Senare förändringar

Om faddern dör eller lämnar kyrkan, kan man välja en ny fadder. Också till ett före adoption döpt barn kan den nya familjen välja egna faddrar. Antalet faddrar som kan utses efter det egentliga dopet är två.

För ett barn som fyllt 12 år kan man inte välja nya faddrar mot hans eller hennes vilja. Att man inte kan välja nya faddrar till en vuxen person säger någonting om fadderuppgiftens karaktär.

Man kan inte byta ut en fadder och en fadder kan inte avsäga sig sin fadderuppgift på grund av att föräldrarna och faddern exempelvis kommer på kant med varandra. Däremot får varje fadder eller gudförälder själv avgöra hur mycket han eller hon kan satsa på relationen till gudbarnet.