Jag kan varken kolla Gud eller lita på lätta lösningar.

Den ljusa dagen ger hopp för sämre tider.

Hoppet bär genom den tunga dagen.

Jag anar glada överraskningar bakom hörnet.

Livet med barn är en resa med häpnadens finger i förvåningens mun.

(Kaisa Raittila)

De yttersta frågorna

När ett barn föds faller det sig naturligt att fundera över livets stora frågor. Tack vare biologi och andra vetenskaper har vi rätt goda kunskaper om människan och vi känner till barnets utveckling från befruktningen till födelseögonblicket. Ändå upplever många av oss att livets mirakel och mening förblir en gåta. Vilka är vi och varför finns vi här? Finns det någonting bortom den synliga verkligheten? Finns Gud? Hur ser jag på mitt förhållande till Honom? Vad kan och vill jag berätta för mitt barn om Honom?

Gud

Gud är stor och allsmäktig, men trots det så nära oss människor att vi kan ha kontakt med Honom. Tron på Gud står inte i konflikt med modern vetenskap som exempelvis evolutionsteorin. Vetenskapen förklarar den synliga verkligheten medan Gud befinner sig bortom den. I egenskap av alltings skapare är han den drivande kraften och har planerat allt. Vi kan aldrig helt förstå Gud, men trosbekännelsen och den kristna läran talar om Gud och vårt förhållande till honom.

Tro

I den kristna traditionen är tro och tillförsikt viktigare än att förstå. Tron på Gud förbinder oss med någonting som är vida större än det synliga. Kontakten till det ändlösa och heliga ger livet en djupare dimension och mening. Det kan skänka både oss själva och vårt barn en bestående grundtrygghet. Tro handlar varken om att godta dogmer och lärosatser eller intellektuella val, utan om förtröstan på Gud och mötet med det heliga. Också barn har rätt till detta.